Så blev det ändå maj innan nästa inlägg kom. April rasade snabbt förbi med en mängd vardagar och vardagshändelser, men också med en och annan skimrande pärlemorspärla. Jag tänker att det är så livet är - en blandning av stort och smått. Förresten, "en blandning av stort och smått" påminner mig om en av mina favoritpoeter: Nils Ferlin.
”Av ständig oro för stort och smått
jag blev alltmera en igelkott.
Gott folk som klampar min väg förbi
de viskar ofta om hysteri.
Och några talar om stämning
och de moderna om hämning.
Gott folk må prata vad helst dom vill:
mej kryper ingen för nära till.
Jag har en fullgod repertoar
av tricks och konster till självförsvar.
Jag önskar inte bli biten
fast jag är konstig och liten.
Ja, konstig är jag till övermått
och en besynnerlig igelkott.
Ty dessa spjut som jag sträcker ut
har genomborrat mej själv förut.
— Så ber jag, vänligen, bara
gott folk att låta mej vara.”
AFTONKLASSIKER. Nils Ferlin, ”Av ständig oro”, ur samlingen ”Barfotabarn” (1933)
Det är förunderligt det där: att i en tid så långt borta från min egen funnits exakt samma tankar, samma oro, samma ängslan och samma stilla bedjan om att få bli lämnad ifred, som finns idag. Vi människor är alla människor, oavsett avstånd i mil eller i tid. Fascinerande.
Jag tycker att vi skall läsa mera poesi. Det är något rofyllt med att klä tankar i ord; att formulera sig i en rytm. Det vi tänker eller känner blir liksom mera ofarligt då, lite mindre ensamt. Det är sådant jag tänker på när jag på Valborgsmässoafton natt, 2022, sitter och tittar på den stjärnklara himlen, som sträcker ut sig i oändligheten utanför min sons balkong. Tänk vad magiskt livet ändå är?!
Och för övrigt önskar jag Putin ett samvete. För då hade han inte kunnat sova gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar