Att ögonblicka

Det är junis sista skälvande minuter och jag har ännu inte skrivit något inlägg denna månad. Det är inte så att jag inte har haft lust att skriva eller att jag inte har haft en möjlighet, men av någon anledning har jag varit upptagen av livet. Det fantastiska livet som faktiskt pågår, parallellt med det liv som utmanar tron på mänskligheten. Jag nästan skäms för alla  de pärlemorspärlor av ögonblick som jag har insupit och njutit av denna månad.

Jag har cyklat till jobbet med en ljummen sommarvind mot mina bara armar och ben. Tänk att kunna cykla utan jacka! Och inte frysa! Trots att det är tidig morgon, trots att daggen dröjer sig kvar i det höga gräset på sidan av den grusiga cykelvägen och trots att natten har bjudit på ett fantastiskt åskväder. Glädjen liksom spritter i mig och jag gör hoppsasteg genom korridorerna på mitt jobb. 

Midnattspromenaden på midsommarafton. Så full av dofter och ett mjukt, omfamnanade ljus. Glada skratt från trädgårdar och avlägsna skrålanden. Så ljuvligt att vandra fram i en natt som inte blir helt mörk. Utan jacka. Eller som den där kvällen när hela himlen målades magiskt enhörningsfärgat; lite lila, mycket rosa, med orangea kanter och guldgult glitter. Vad allt kan vara bedövande vackert ändå.

Jag tänker dagligen på hur otroligt, orättvist, lyckligt lottad jag är. Så priviligierad. Det skaver många gånger, men alltmer tillåter jag mig själv att njuta av det jag har omkring mig. Och jag hoppas att jag i gengäld kan sprida lite glädje till andra. Jag går lycklig i Prideparaden genom stan och blir så in i märgen lycklig över min stad, över var jag har den orättvisan att leva. 

Det händer så mycket i världen - både i den värld som är nära och den lite längre bort - som gör ont. Och just därför - faktiskt bara därför - tänker jag vaka över mina ögonblick av lycka. Mina ögonblick av att cykla till jobbet med bara armar, utan jacka, utan att frysa, några dagar i juni 2022. 

Att lukta på maj

Det ÄR fantastiskt när maj är som fantastiskast! Ni vet - sådär skimrande ljusgrön och spröd. Nytvättad och intensiv. Det behövs inga filter en vacker solig majdag: alla färger är vackert vackra och intensiva och naturen jublar emot en. Det är som om alla sinnen skärps; ett evigt kvittrande och kurrande och dofterna från syrener och liljekonvaljer föder lyckliga glädjebubblor i kroppen. Vad ljuvligt det är att få leva i maj!

Min kollega A påminde mig om det franska ordstävet: "en mai fais ce qu'il te plaît  - i maj, gör vad du vill" och denna maj kan jag verkligen leva det. Som lärare och sedan rektor kunde jag i 20 år inte lukta på maj. Det var alltid som mest att göra i denna ljuvliga månad. En massa rättningar och bedömningar av nationella prov, betygsbedömningar, konstruering av nya prov och uppgifter för att kunna ge mina elever en chans till att visa vad de kan, avslutande möten med vårdnadshavare, utvärderingar av läsår, framskrivningar av mål inför nästa läsår, budgetar etc.. Det tog liksom inte slut. Och vips, så var den ljuva försommaren förbi. Precis när jag kravlat fram bakom mina travar och tänkt ta ett djupt syrenindränkt andetag. Då var allt förbi.

På grund av detta har jag i två decennier gått omkring och trott att juli är min favoritmånad. Maj fanns liksom aldrig med i någon vag tanke ens. Det var enbart en transport sträcka, fylld med meterhöga travar. Nu inser jag att tiden "mellan hägg och syren" är precis sådär hänförande när den är som bäst. Det är en finfin upptäckt. En gåva. Tänk att vallmon blommar samtidigt som rapsfälten står gula och de gamla, vackra lövträden välver sina tak över mig när jag cyklar till jobbet. 

Jag tänker fortsätta djupandas in maj. Och spänt följa allt som händer i vår värld. Ty det vackra och fula kan finnas samtidigt och det är viktigt att vi inte glömmer bort det. Och förmodligen är det så att ju fulare allt blir desto viktigare blir det att fånga de filteronödiga vackra dagarna i maj. Ut och andas med er!